Strömfors Bruk

Välkommen till Strömfors järnbruk, en av Finlands bäst bevarade järnproduktionskulturmiljöer från 1690-talet. Strömfors är en levande kulturarvsby med cirka 200 fastboende. På Ruukki kan du uppleva alla höjdpunkter från industriarv: naturupplevelser, historia, konst, lokal mat och naturligtvis levande berättelser från ett samhälle som en gång var helt självförsörjande. Strömfors industri har gått igenom järn, sågverk och plast fram till våra dagar, där fabriker från 1940-talet fortfarande används för att tillverka moderna parkettgolv! Byns pärla är Yläpajamuseet, som inrymmer Finlands enda vattendrivna buncher. I den övre verkstaden kan du uppleva 1800-talets atmosfär autentiskt, omgiven av ljud och dofter, och bevittna den järnbearbetningstradition som har fortsatt i över 300 år. Strömfors Ruukki-området är öppet året runt, men de flesta verksamheter i området har öppet på reservation endast under vintersäsongen (november-mars). Håll dock ett öga på kalendern, eftersom järnbruket är värd för flera härliga evenemang under höst-vintersäsongen. Det legendariska spektakelevenemanget Kekri bygger på finsk folklore, och den traditionella julmarknaden samlar de bästa av Finlands små designers och hantverkare!

Hemsidor

Kontaktinformation

ERIH Anchor Point
Kymmenedalens Industriarvsväg

Strömfors Bruk
Ruukintie 11
07970 Ruotsinpyhtää

Höjdpunkter

Historia

Strömfors järnbruk fick rätten att tillverka järn från svenska kronan på 1690-talet genom sin grundare Johan Creutz. Ursprungligen känd som Petjärvi järnbruk började produktionsanläggningen utnyttja Kymiåkis västligaste gren och övergick från jordbruk och fiske till industriproduktion. Krigen och hungersnöden i början av 1700-talet drabbade järnbruket hårt och som ett resultat sålde Creutz området till två företagare: Nohrström och Forselles på 1740-talet. De döpte om platsen till Strömfors Järnbruk och byggde flera verkstäder och bostadshus i området, bland annat det renoverade Alapaja, ett litet sågverk och ett tegelbruk.

De nuvarande byggnaderna i Strömfors är huvudsakligen från åren 1790–1870, och ritades av en betydande influencer, Her Grace Virginia af Forselles. Efter hennes mans död på 1790-talet blev hon direktör för järnverket, eftersom deras söner ännu var för unga för att ta på sig beskyddartjänsten. Virginia var en betydande drivkraft inte bara i Strömfors utan även i lokalpolitiken och fick stor respekt. Han byggde om verkstäder och bostadshus och förnyade områdets arkitektoniska utseende.

Familjen Af Forselles tid i Strömfors upphörde på 1880-talet på grund av ekonomiska svårigheter och järnbruket köptes av affärsmannen Antti Ahlström, som tidigare förvärvat flera järnbruksområden i Västra Finland. Under Ahlströms ledning förlorade järntillverkningen sin ställning som huvudnäring och sågverk blev huvudnäring i området. På 1950-talet gjorde Ahlströms företag en vändpunkt för Strömfors och lade ner all traditionell industri: tegelbruket, sågverket och järntillverkningen. I stället byggdes en helt ny fabrik vid järnverket för tillverkning av plastprodukter. De gamla fabriksbyggnaderna lämnades först tomma och användes sedan tillfälligt av en plastfabrik tills all verksamhet flyttade till nya lokaler i slutet av 1970-talet.

På 1970-talet började man förstå industriarvets betydelse i Finland, vilket gav upphov till flera initiativ för att bevara, återställa och presentera kulturarvet runt om i landet. Pionjärerna för denna rörelse var järnbruksområdena belägna över hela Finland, som tack vare sin byliknande natur och hantverksfokuserade verksamhet fungerade som ett mjukt första steg mot att testa industrimiljöer som resmål. Strömfors järnbruk var ett av de första järnbruken i Finland som gjordes om till en turistattraktion, tillsammans med Fiskars järnbruk, som också var känt vid samma tid.

I Strömfors utlöstes förändringen av en önskan om att vitalisera området efter att industriverksamheten lämnat byggnaderna tomma. Redan på 1950-talet hade en del av Alapaja gjorts om till museum, men på 1980-talet påbörjades även restaureringen av Yläpaja som museum. Detta gjorde Strömfors till den enda platsen i Finland där en verkstad som drivs av vattenkraft fortfarande är verksam – en vacker hyllning till att Strömfors också var det sista industriområdet i Finland som drev vattenkraft på 1950-talet. Vitaliseringen omfattade också etableringen av konstutställningslokaler, butiker, kaféer och hantverksverkstäder, samt renovering av bostäder. Redan i början av 2000-talet var Strömfors järnbruk ett välkänt semestermål för finländska turister.